Uttorkad pensionär?

En slapp dag i stora drag. De båda äldsta grabbarna lekte med kompisar. En i pulkabacken och en hade en kompis här hemma. Jag passade grannens son och han lekte i sin tur med vår yngste. Mannen var hos svägerskan och vattnade och tog in posten. Jag pulade och plockade och bror åkte in till stan en sväng.

Vi åt kvällsmat på McD och hade sedan avtalat tid med mamma och styvfar på Bulls för en nyårsöl. Skönt att komma in i värmen. Vi beställde dricka och barnen fick en varsin drink på passionsfruktsjuice. Festligt värre och grabbarna tyckte det var lite lyxigt. Mamma frågade Daniel vad det var i den och han svarade stolt att den var gjord på PENSIONÄRSFRUKTSJUICE.

Årets dopp.

Förra året totalvägrade han och menade att det aldrig skulle falla honom in att göra "en sån grej". Detta året blev han tillfrågad att i alla fall vara med i bastun, hänga med de andra och dricka en öl eller två och ta kort på de som faktiskt hoppade i. Ja, alltså hoppade i Nissan som sig bör runt nyår, som den tradition det är. D följde med, men bada... njaaaaeeee det skulle han inte.

Jo, det var just vad han ändå gjorde när allt kom omkring. Jag är imponerad!!

Slappedag

Vilken slöööööööö dag. Fick besök av min kusin från Stockholm och hans lilla familj. De är här till den 30;e och passade på att titta inom. Jätteroligt att träffa dem och lille Olle är bara heeeeelt underbar!!! Ett sånt charmtroll. Det blev fika och fotbollsmatch. Pappa, lillasyster och lillebror Kim tittade in lagom till matchen med.

Nu på kvällen gjorde Thomas färsk pasta och det stektes fläskfilé och sås till. GOTT!!! Nu får det bli struktur på maten känner jag. Mår inte toppen efter att ha ätit sinnessjukt för mycket under juldagarna. Då var julen avklarad och vi ser fram emot nyåret. Jag har under dagen bestämt att jag SKITER i min bokade tid på bibblan måndag och tisdag och håller ledigt med resten av familjen till den 4;e då alla skall tillbaka till sitt. Ledighet behövs.

Annandagen

Hemma hos far, styvmor och syskonen. Ännu en eftermiddag/ kväll med julstämning och god mat i mängder. Sköldkörtel problem eller inte, NU måste jag ha gått upp i vikt. (Shit Maj-Britt) Farmor var också med och vi satt länge och väl och åt av Sonjas alla läckerheter. Är det nån som kan duka fram mat, så är det Sonja. Sedan julklappsöppning och sedan gottebord medan det visst var Liverpoolmatch i bakgrunden. ÅÅÅÅÅÅÅÅåååh, vad nöjd jag är med denna julen!!!!

Julafton

Julafton

Vilken jul så här långt!!!

Dan innan dopparedan var vi först hos mormor och firade. Med underbar julmat, fantastisk mysfaktor och närheten av familjen. Mormor är den jag ser upp till och jag blir verkligen stolt om jag blir som henne!! Superkvinnan. 80 år och friskare än friskast, full koll på allt, lagar all mat från grunden och har ett hem som är så kliniskt rent att man skulle kunna utföra en operation där. Nu har hon dock problem med starr som gör att hon inte ser så bra som hon alltid gjort och det gör henne irriterad. Irriterad över det faktum att hon nån gång å och då måste be om hjälp. :-)

Julafton innebar en tomtevisit av min far. Svägerskans och Jimmys lille Max skulle ge nappen till Tomten och då måste det ju finnas en tomte att faktiskt ge nappen till. Pappa ställde upp.

Lunchen sedan var hemma hos svägerskan och Jimmy. Mysigare än så här blir det faktiskt inte. Fantastiskt dukat, granen varpå plats, julklapparna likaså. Vi njöt alla i fulla drag. Lunchen följdes av julklappsutdelning och barnen var mer än nöjda. Ja, de andra med för den delen. Sedan följde fika och Kalle. Julstämningen hade infunnit sig på allvar och allt var som det skulle vara.

Jul, jul, strålande jul....

Nu ligger julen precis runt hörnet. Hela dagen idag har det snöat och julstämningen har infunnit sig. Älskar verkligen denna högtid, med allt vad den innebär. Att bara få finnas till och vara tillsammans med nära och kära. Senare idag, den 23:e, ska vi hem till mormor och fira jul. Så mysigt och tryggt. Det följs av uppesittarkväll hos goda vänner. 26 stycken blir vi visst, med alla barn. Bingolotto och fika. Julafton börjar tidigt. Lunch hos svägerskan och hennes lilla familj, svärmor, Deda och hans fru. Lunch, fika och Kalle där. Sedan hem till mamma och där träffa bror som kommit från Malmö.

Juldagen hos svärfar och annandagen hos pappa och syskon som vanligt. Ja, helt underbart och välbehövligt!!!

Thomas

Thomas är här över helgen. Det är så mysigt när han kommer, om än bara över en natt. Man hinner snacka, bara vara och umgås. Precis vad man behöver emellanåt. Träffa lillebror och bara njuta av att ha honom här.

Lusse på Isacs dagis igår. Han var så söt i sin tomtedräkt. Nu lider det mot jul...

Hemtentor

De avlöser varandra och kommer i en strid ström. Jag har klarat dem hittills, men nu vill jag bara ha lov och kunna koppla av. Vill inte skriva ett ord mer om formativ eller summativ bedömning. Jag vill strunta i om betyg är en sporre eller ett otyg och jag vill absolut inte öppna fler böcker för att skriva fler trippelloggar... Julen är något som hägrar i fjärran som något underbart och gudomligt. Några dagars helt ledigt och en tid för nära och kära i stället för böcker, papper och words-dokument.

Jantelag, eller inte. Jag ÄR BÄST!!!

Jag måste bara få vara lite stolt över mig själv. Jantelagen har sitt starka fäste i detta avlånga land, men nu känner jag hur duktig jag varit och jag bara måste få brista ut i beundran över mig själv. Jag har inte kunnat förstå hur det kunnat ses som beundransvärt att jag läser på högskolan och klarar av det, samtidigt som jag har tre barn, hushåll och en man som jobbar skift. Jag har inte kunnat förstå det, eftersom jag hela tiden varit övertygad om att "de" när som helst kommer på mig. KOmmer på att jag är en stor fejk, som inte har på Högskolan i Halmstad att göra. Men nu lyckades jag!!

Mannen jobbade kväll den veckan och under helgen var han i London med vänner. Detta betyde att jag fick skiva på hemtentan efter klockan 21, då äldste sonen lagt sig och allt var tyst och stilla, fram tills dess att jag inte orkade mer. Tårarna rann först av trötthet, sedan av utmattning, frustration och sedan av desperation. Men när Dejan ringde hem för att kolla läget var det baraa tt bita ihop och få fram ett käckt "Jorå, allt ÄR sååååå bra såååå!!" I fredags fick jag besked.... min lön för mödan, för tårarna och för tröttheten, desperationen och frustrationen. Ett VG!!!!!!! Det är sinnessjukt vad bra jag kan jobba under extrem press... men det kommer snart på att jag är ett stort fejk, att jag inte hör hemma på Halmstad Högskola... ;-) Eller??

Så vansinnigt segt

Nu börjar jag bli så vansinnigt trött på det här.. Jag håller mig till bra mat, jag håller igång, räknar steg, avstår, byter ut och allt annat som hör till. Men det märks ju inte!!! Nu har jag hållt på i tre veckor och står still!! Alltså, hur stor inverkan har inte sköldkörteln på hela mekanismen?? Visst att jag jobbar i motvind, men ÄRLIGT talat..

Tacksam

Jag är så tacksam för att han finns i mitt liv. Jag är så tacksam för att han är den som valt mig att dela sitt liv med. Jag är så tacksam för att han är min bäste vän och för att han är den som jag i alla väder och situationer kan lita på. Jag är så tacksam för att han är min... för evigt.

Isac

Ojojoj, vilken slö dag. Har bara varit nere på ICA och handlat, inget mer. I morgon är det dax att sätta fart igen. Isac skall till tandläkaren. Han var där i våras och totalvägrade att öppna munnen, så därför skall han dit igen. Jag hoppas min lille kan gå med på att visa sina söta små risgryn. Kanske inte det bästa att locka med godis, haha.. Men han har varit utan napp sedan juni så hans tänder har inget tecken på nappanvändande. De är jättefina!!

Ja, han har blivit så stor. Helt blöjfri, dag som natt. Nattorr sedan snart två månader tillbaka. Ingen napp, inga blöjor, vi gör oss av med vagnen till våren. Ja, tiden har gått fort.

Fars dag

Händelserik dag och en härlig helg. Dejan blev firad av oss och fick ett presentkort på Wild West med bokat bord i kväll. Med sig hade han en god vän, som fått samma fars dagspresent av sin familj. Självklart hade vi fruar gaddat ihop oss så de fick ett bort för två och fick äta och dricka gott. Populärt må jag säga!! Härligt!!

Samtidigt läser jag i en blogg jag följer hur detta med att inte få uppleva att fira Fars Dag gör ont och leder till att längtan efter barn känns som tortyr. www.denefterlangtade.blogspot.com
Jag kramar min älskade man och mina underbara barn extra hårt idag.

Tentan klar.

Nu vet jag att jag besitter så mycket mer än vad jag någonsin vågade hoppas på. Nu vet jag att jag i underläge ändå hamnar på fötter. Efter tårar av frustration, tårar av utmattning och sedan tårar av lycka, är nu tentan klar och jag klarade av att skriva på nätterna då pojkarna hade novemberlov, och min man jobbade kväll, utan att sova i kapp. Jag klarade av att skriva två nätter till, då min man var i England och jag inte ens då hade hjälp. Tårarna rann och tagnentbordet glödde.

De som anser att alla läser med ilka villkor på högskolan, ljuger sig blåa - stryk ska de ha. Men jag klarade det, i underläge och jag är såååååå braaaaaa!!!

Det har vänt.

Blodproverna som togs igår visade att mina sköldkörtelvärden har vänt till det bättre. I stället för 12,08 för 4 veckor sedan , visar de nu 8,2. Tjohoo. Men jag känner ju att jag mår bättre, och fingrarna har jag inte sån värk i längre. Jag skall fortsätta med medicin i ca 4 veckor till och sedan skall nya prover tas. Det känns i alla fall bra än så länge. Jag ser fram emot att tycka om livet igen. Solen tittar fram bakom de molnen som skymt min tillvaro ett bra tag. Nu kan jag njuta av den fantastiska familj jag har och jag kan känna glädje i att vara Jenny igen. Underbart!!

Övernaturlig.

Klarar jag detta, ska jag ta mig fan fira!! Hemtentan tar nästan livet av mig denna gången. Tidsbrist från början blev bara värre när jag insåg att barnen har novemberlov just den veckan, samtidigt som Dejan jobbar kväll. Detta innebär att jag är ensam med barnen under morgonen, har dem hemma hela dagarna, jag har dem själv på kvällen när Dejan jobbar. Jag har då bara chansen att sitta med tentan efter klockan 21 fram tills jag stupar. Helgen spenderar Dejan i London, vilket innebär att jag inte ens då kan sitta och skriva utan även då får sitta efter barnens läggdags. På måndag skall tentan vara inne och jag är så stressad över tidsbristen att jag vill gråta. Ingen förstår var det egentliga problemet ligger, så jag har slutat säga nåt.

Jag är så trött att jag känner mig illamående och svimfärdig, men ändå har jag inget val än att fortsätta jobba på tentan. Till detta, skall jag mitt i natten köra ner till Malmö och hem igen. Vill bara att det ska bli tisdag och fram tills dess vill jag sova. Klarar jag detta, ska jag kalla mig övernaturlig.

Helg och tidsbrist.

Helgen har varit jättemysig. I fredags hade Leo med klass, Halloweenfest i skolans dramasal. Vilken succé!! Vi fick ihop 893 kronor till klasskassan. Nästan alla var utklädda och det dansades och lektes.

Lördagen innebar simskola för Daniel. Han är duktig nu på att simma och på att klara sig i vatten över huvud taget. Thomas kom med tåget och jag fick träffa min bror. Det var ett tag sedan och med linser i ställer för glasögon var det stor skillnad. Lunch och fika hos moster, eftersom mormor fyllde 80 år. God buffé och läcker tårta. Mums. Kvällen med goda vänner: supertrevligt som alltid med C och D.

Idag fotbollsträning med Leo och sedan lunch här hemma. Barnkalas på Laserdome för Daniel och Leo och när vi kom hem var det fika med K och J och lille M. De stannade på kvällsmat och så var söndagen också förbrukad.

Nu är det söndag kväll och allt hopar sig. Jag har tonvis med rapporter, olika uppgifter och läxor att göra, men barnen har novemberlov och Dejan jobbar kväll, så när skall jag hinna??

Härliga höst

Vilken höstdag det var idag! Det här är när hösten är som bäst! Långpromenad mellan studiepassen här hemma och det var helt underbart. Gick till bra musik och fick upp flåset. Då får man mer energi och kan fortsätta lite till.

Men är det...?

Idag, för första gången på säkert 15 år. Idag, inne på Hemmakväll av alla ställen. I kön brevid. Jag blev så paff och det tog ett tag att förstå att det var sant. Helt otroligt, och hon såg precis ut som då. Vågar jag ge mig till känna?

Hon blev färdig före oss och när hon skulle gå så chansade jag. Jag ropade hennes namn så där lite lagom högt. Hon hörde inte. Skit samma tänkte jag. Men mannen som var med henne hörde och tittade på mig och knuffade henne i sidan. Hon såg mig och vips var det 1990-tal igen.

15 år senare springer jag alltså på henne av en slump och jag blir så glad att jag bara stammar fram ett hej. Sist vi sågs, i Bergsjön hemma hos henne, var hon alldeles i början av sitt livs resa och nu stod hon här men precis sig lik. Jag som var så rädd att jag bara skulle kunnat gå förbi henne utan att ha en aning att det var hon. Vi stod och pratar en stund och hela vägen hem var jag bara såååå glad att ha träffat henne. Nu vet jag att hon är lycklig och att hon är samma underbara person.

Men jag ÄR lång...

Idag hade jag och Isac förmiddagen tillsammans. Jag tänkte det kunde vara bra att få mätt och vägt honom eftersom det var ett tag sedan. När vi parkerat bilen utanför BVC och jag lyft ut honom ur bilen var han väldigt skeptisk. Han är ju inte alls vän med sjukvården efter operationen och efter skärvan i hälen som de skar ut i våras, så han ställde sig på parkeringen och tittade på mig. "Vad ska vi göra här?" jag svarade; "Vi ska se hur lång och hur tung du blivit." Han tittar på mig och säger; "Men jag ÄR lång..." och bara SER att han menar "Kan vi gå nu?" Men det gick jättebra i alla fall. Han fick väga sig själv och meddela siffrorna, som han kan. LÄngden skötte jag och sedan gick vi. Han vinkade till och med till sköterskan.

Idag var det vansinnigt kallt. Nu är det verkligen vinter runt hörnet. Brrr...

Vardagsrummet har blivit så fint!! Nya tv:n och nya tv-bänken är på plats och vi är verkligen supernöjda. Nu får vi samla på oss pengar igen innan lill-killens rum kan bli renoverat. Ny säng, målade väggar och en garderob skall dit.

I dag har Isac varit hemma, hostade i natt. Pigg som en mört under dagen, så det blir dagis i morgon eftermiddag. Tre timmar bara, när jag är på föreläsning. Sedan är jag ledig torsdag och fredag. Får se om jag hinner få nåt gjort den lilla tid jag är själv hemma. Dejan jobbar kväll och det blir inte tyst i huset, med man och lill-prins i huset och tyst måste jag ha... konstiga jag. Uppgifterna hopar sig, men nästa vecka har jag mer tid. Får komma i kapp då. Hemtenta och annat skall göras och det börjar brinna i knutarna.

Farmville

Farmville... nä, det är inget för mig. sa jag till svärmor när hon förklarade vad det var. Hon tyckte det var så roligt och ett tidsfördriv på dagarna för henne, hon som är pensionär. Nej, inte jag inte, jag har väl annat att göra, jag har inte tid eller lust till sånt där...

Jag testade och nu är jag fast. Skit också... men så vansinnigt roligt.

Nu vet jag

Det har väl börjat smälta in nu... Att kankse behöva äta medicin livet ut är inte en rolig tanke, men jag är inte sjuk och det är inte så att det är någon fara med mig. Jag kommer att bli bra och är det med hjälp av mediciner så länge jag lever är det ok. Jag är så glad att det finns hjälp att få. Nu vet jag varför jag är ledsen alltid, varför jag är konstant trött och varför det känns som om jag skall bli sjuk vilken timma som helst eftersom jag känner "febern" vara på väg. Nu vet jag den största orsaken till att jag gått upp i vikt också, även om jag absolut inte bortser från min egen del i det, som jag givetvis kan ha. Nu kommer det att ordna upp sig, jag kommer att känna mig piggare, jag kommer att kunna se en glädje att vara mamma och hustru och jag kommer att känna mig frisk. Det får ta den tid det tar och det är jag beredd på men första steget är taget.

Nu vet jag varför mitt försök till viktnedgång inte funkade alls - jag har arbetat i en rejäl uppförsbacke och som läkaren sa; Det hade inte spelat nån roll om du levt på apelsiner, du hade inte gått ner i vikt i alla fall. Ett tröstens ord vill jag lova. Nu har jag börjat ta min medicin och jag har kommit in i ett bra träningschema, nu är det bara att vänta att se. När kroppen är redo, kommer det att märkas på vågen, inte innan dess. Men jag är redo och beredd för kampen.

Belgian Blue

Verkar inte som det är reumatism i alla fall. Enligt testerna är det sköldkörteln som ballat ur och som kräver medicinering. Bara att gilla läget och vara glad över att jag inte har ledvärk likt en gammal dam utan bara helt skev inombords så att jag smäller upp i vikt som en Belgian Blue på sterioder.

Hotellfrukost

I ämnet mat, är det absolut det bästa som finns. Satt länge och väl och åt, åt och åt av alla läckerheter. Scandic Hotell Mölndal, vilket ställe. Att jag kunde sätta i mig så mycket frukost är för mig en gåta, men som jag njöt. Och mannen, som inte är en frukostmänniska alls, åt han med. Ja, det är nåt magiskt...helt klart.

Gympadojor

Mellansonen har blivit tonåring. Vid 8 års ålder. I dag blev jag också "mamman som inte fattar nåt." Det ösregnade när vi skulle ge oss hemifrån och jag plockade fram regnkläder och stövlar till grabbarna. Daniel och Isac tar på sig utan knussel, men inte Leo. "Jag vill inte ha dem" säger han. Jag förklarar att det ösregnar och att man inte kan gå i gymnasikskor ute då. Han bara tittar på mig och säger "Vadådå...?" Jag ser på honom och säger igen att han inte kan ha gymnastikskor skolan idag för det regnar... återigen bara ser han på mig och säger "Vadådå...?" Jag frågar om han inte i alla fall kan ta med sina stövlar i väskan och byta sedan när de ska på rast. Han ser på mig ännu en gång och säger "Varför då? Jag kommer ju ändå inte att ta dem på mig..."

I rest my case. Efter att jag då sagt till honom att jag minsann inte vill höra något som helst gnäll om blöta fötter, strumpor eller ens skor, så åker han till skolan ... i gymnastikskor...

Dagens ord

Just nu Guds gåva till mänskligheten. Vilket härligt läte, värme och monotont ljud. Lycka. Så skönt att slippa all tvätt i köket hela tiden, dygnet runt. Torktumlare - vilket underbart ord!!

Du visste...

Idag lämnade jag in hemtentan. Som jag har slitit med den. Bara för en vecka sedan satt jag och "Visste" att detta skulle jag inte klara, inte en chans att jag skulle greja det. Nu sitter jag här och vet att gruppexaminationen idag gick jättebra och att min hemtenta är klar. Vet inte om den blir godkänd, men det känns bra och jag har gjort mitt bästa.

Det slog mig att jag nu är inne på mitt tredje år på Högskolan. Jag är FÄRDIG med 4 terminer och 120 högskolepoäng!!! Helt sjukt egentligen ju!! Termin 5 har börjat bra och det är fortfarande lika roligt. Vilken tur jag har som har Thomas, min bror. Han visste jag skulle klara det och fick mig att söka till högskolan även om han fick tjata ett tag. Tack Thomas!! Love you, man.

Vad gör jag nu?

Inget man tänkt kunde vara möjligt. Hur skulle det kunna vara det? Jag är ju "bara" 35... Men idag fick jag det berättat för mig och det är inget jag kan få bort, möjligen lindra. Något jag får leva med.
Ledgångsreumatism... smakar på ordet... smakar inte gott, men en del av mig.

Go, Thomas!!

Fredag igen. Så snabbt tiden går, helt otroligt att en vanlig vecka kan innehålla bara måndag och fredag, för så känns det i alla fall. Nu när man inte jobbar helgen längre, kan man verkligen känna förväntan redan på torsdag och fredagens lugn delar man med alla andra som också skall vara lediga i helgen. Lördag för oss innebär barnkalas för barnens kusin i morgon, samt fotboll hos pappa på kvällen. Söndagen innebär fotbollsmatch för vår "melling". Hans första match i laget och han är så spänd och förväntansfull.

Ikväll är det bara vi som ska göra oss i ordning tidigt, klä oss i pyamas, krypa ner i soffan med godis och se Idol. Ska bli fantastiskt mysigt. Nu ska jag ta tag i städningen... tijillevipp.

Måste förresten dela med mig av brorsans geniala lagplanch under en teambuilding. Jag är grymt imponerad av den samt att tåg är det absolut bästa yngste sonen vet i livet! Go, Thomas, go Thomas!!! På alla sätt och vis. You know I love you, right?

Sushi

Men det äääär ju så gott!! Satt och åt lunch med Z i dag. Vi åtnjöt 12 bitar var av dessa små konstverk från himlen. Proppmätta och nöjda kanstaterade vi att det i och för sig är dyrare än en vanlig lunch om man skall ha 12 bitar var, men att det inte finns något som är onyttigt alls på tallriken. Riset innehåller i och för sig snabba kolhydrater, men inget annat som rusar iväg kalorimässigt. Och man blir så behagligt mätt också. Och länge. En stor eloge till sushibaren på Norra vägen som idag stod för matlagningen.

Lingon och blåbär

Helgen har varit jättemysig. Lördagen spenderades i skogen med vänner. Vi skulle dit och plocka kantareller, men hittade inga, men jättemånga blåbär och lingon. Vi var 8 st. En satt i blåbärssnåret och åt rekordmånga blåbär på rekordtid - överlycklig. Två låg på alla fyra och studerade spindlar i mossan, en satt på en sten och spelade på en hink, en gick runt med en tom kylväska på magen, en hittade världens finaste pinne att spara. . . Jag och Z tog foton och skrattade åt alla upptåg.

Nu har jag haft ont i mina händer ett tag och mamma säger att jag bör kolla upp det. Hon tror att det kan vara risk för reumatism eller nåt liknande. Hon har det och känner igen mina symptom. Jag ska kolla det - nån dag - när jag har tid.

Klockor och riff

De e konstigt att man, fast man vet om det så väl, inte kan förmå sig att komma i säng i tid. Nånsin. När klockan ringer på morgonen är man så trött att ögonen vägrar öppna sig förrän man halv slagit ihjäl sig i trappan och man snubblat på både en och två leksaker nere i lilla hallen. Man lovar sig själv att "I kväll skall jag minsann komma i säng i tid. Jojemänsan." Sen är det samma visa kväll efter kväll.

Idag fick min "melling" reda på att han varit så duktig och sålt tidningar och böcker så att han som premie kan plocka ut en elgitarr. LYCKA!! Nitbälte har han, döskalleörhänge har han, bandanan sitter på plats och han han sett otaliga youtubeklipp om hur man gör och han har spelat sig sönder och samman på morbrors Guitar Hero. Nu är det bara att sätta igång på riktigt... *stående ovationer, Leo*

Inch by inch

Jaha, nu är det måndag igen och det är dags att ställa sig på vågen igen. Nervöst visst, men jag har ju skött mig.

Vikt för tre veckor sedan... 59,7 kg ... ... nu 58,4 kg
Midja för tre veckor sedan... 74 cm ... nu 72 cm
Höft för tre veckor sedan... 97 cm... nu 96,5 cm
Höger lår för tre veckor sedan ... 60,5 cm ... nu 60 cm

Det går TRÖÖÖÖGT, men det är igång. Jag har i och för sig ingen brådska.

Eufori

Nystarten på mitt nya, mer hälsosamma liv, fungerar bra. Jag räknar mina poäng enligt viktväktarna och jag tränar i den mån jag har möjlighet. Inget fusk och inga falska undanflykter. Att komma igång med buggen i onsdags var helt fantastiskt!! Sååååå roligt, men otroligt vad trött jag var efter 90 minuter. I och för sig inte non stop, vi hade paus i mitten ungefär och vi hade en del genomgångar.

Det är just genom buggen som jag finner en plats i mig själv där jag är helt nån annanstans. I en dans med en partner som verkligen kan föra och som är fast på handen är det några euforiska dansminuter amn upplever. Är man verkligen helt slut, orkar man ändå en dans till... och en dans till... och i bilen på vägen hem är man så trött och nöjd. 6000 steg tog jag på kursen och då skall man ju tänka att dessa steg har samma intensitet som i jogging.

Vågen visar mindre än sist och på måndag är det vägning och resultatskrivning igen. Puss och kram från en som nu kommit igång på allvar!!

30 v/s 70

Nu börjar jag komma in i detta med kost och träning. Simmade 900 meter idag på morgonen och såg nu i kväll att jag gått 7000 steg OCKSÅ. Känns bra. Hoppas vågen är min vän på måndag eftersom den inte visade nån föändring alls i måndags. Men vecka två är vecka två. Vet inte varför, men vecka två är skittrist viktmässigt för alla. Som om kroppen vakat upp ur chocken och den stretar emot. På rent jävelskap. Än så länge abvänder jag de 30% av kläderna som passar... och sneglar drömmande mot de andra 70%.

I morgon skall jag börja dansa bugg igen. Det måste varit 5 år sedan sist och jag är nervös, men åh vad jag vill det nu. Blir alldeles varm och pirrig när jag tänker på det. Visst blir det bara varannan vecka, eftersom Dejan ju jobbar tvåskifr, men det är bättre än ingenting och ett pass på 90 minuter bugg är nog vad man tål åt gången.

Hmm... Dagarna går och jag hinner inte med riktigt. Mycket har hänt. Dejan jobbade kväll i veckan, vilket lämnat mig ensam med tre barn både morgon och kväll. En förkylning har legat latent samtidigt men inte brutit ut. Iväg med två till skolan, med allt vad det innebär, med väskor, gympapåsar och böcker. Rena kläder, de ska äta frukost, passa tiden, komma iväg. Kvällarna är läxor för två, kvällsmat för mig och tre, dusch för tre, plocka i ordning för tre, fotbollsträning tis och tors som gör att allt blir 45 minuter försenat. Ja, det har varit tufft och jag har varit sååå trött... Nåt har varit på gång.

Så igår eftermiddag, fredag och Dejan är hemma för helgen... som en käftsmäll blev jag jättedålig. Febern bröt ut, musklerna gjorde ont och ögonen rann. Gick och la mig kl 16, ställde in kvällsmat med grannarna så de andra fick gå utan mig, sov, sov och sov i princip i sträck till klockan 7 i morse. Inte bättre, utan somnade igen när Dejan kommit upp. Ville inte ha lunch och sov till in på eftermiddagen. Konstigt. Nu är det mycket bättre och ögat, mest vänster, känns inte som om det skall brinna upp längre. Bra - på måndag börjar ju skolan.

Har sagt upp mitt helgjobb. Har funderat och funderat under sommaren och hur jag än har fnderat, så har hjärna och hjärta inte velat sammarbeta alls. Alltså - denna underbare man jag jobbar hos... *love you man* Men jag orkar inte ha full fokus på skolan, inte full fokus på familjen och full fokus på jobb samtidigt, och så är det bara. Så nu är helgerna lediga igen och jag kan koncentrera mig på skola och familj. Men visst känns det vemodigt nånstans. Han är ju världens underbaraste.

En vecka

Jaha, så har en vecka gått och jag har verkligen varit så duktig jag har kunnat. Jag har verkligen skött mig och ätit rätt. Denna veckan som kommer skall det läggas till träning i den mån det går. Jag är medveten om att det blir svårt när jag har Isac hemma och Dejan jobbar kväll. Då försvinner båda tillfällena till träning på dagen och det blir bara en liten stund efter lunchen som ens är möjlig. (Dejan sover på förmiddagen, och kvällen innebär att jag har barnen helt själv)Kanske jag kan gå en runda åtminstone och träna framför tv;n på kvällen. Nästa vecka blir helt annorlunda, då kommer mina dagar att fyllas med möjligheter till träning. Håltimmar och långa luncher kommer att göra det möjligt att träna vad jag vill och då Dejan jobbar dag, har jag möjlighet på kvällen med.

Dessa sju dagar resulterade i alla fall i 7 hg viktnedgång - just nu på 59 kg. 5kg kvar alltså.
Andra mått blir om tre veckor, hinner inte hända så mycket på 1 vecka. Om jag är nöjd? Hmm... nä, det är jag inte. Tant röd är på besök, så jag samlar vatten som en kamel - typiskt. Inte mycket att göra, dock.

Sista veckan...snart...

Ojojoj, vilken dag det har varit. Sista sommardagen?? Härligt har det i alla fall varit att sitta ute på gården, med en kopp te och bara prata med de som varit ute. En vecka i skolan är snart slut för barnen och på måndag går jag in i min sista ledighetsvecka innan skolan börjar för MIN del och Isac börjar på dagis igen. Jag kan inte hjälpa att verkligen se fram emot starten. Jag har haft ett fantastiskt sommarlov och är supernöjd med min ledighet. Visst har det med saken att göra. De som tvingats jobba hela sommaren känner inte som jag... inte alls faktiskt. De är trötta i kropp och själ... men inte jag. Jag är redo för termin 5.

Starten

Jodå, visst har jag vägt in mig och tagit mina mått idag. Huvaligen... tur att sommaren varit underbar på alla sätt, så att det nånstans verkligen var värt det... Here we go...

59,7 kilo - alltså exakt 5,7 kilo att ta tag i
74 cm i midjemått - holy cow (mot 67 i vanliga fall)
97 cm i höftmått - ärligt talat (mot 93 i vanliga fall)
60,5 cm runt lår, i detta fall höger - shit Maj-Britt (i vanliga fall 56)

Hmm... så det får räcka. Nog med siffror. Men nu är siffrorna "out there" och jag kan inte fuska. Har gått lite drygt 8000 steg idag och det är inte tillräckligt. Men det är första dagen och inte så lätt att beräkna. I morogn skall jag gå till Eurostop och det är ca 6500 steg bara det, hinner simma innan mannen skall till jobbet. Fortsättning följer... på måndag... spännande...

Mina två äldsta började skolan idag. Daniel i fyran och Leo i tvåan. Helt otroligt. Vart tog tiden vägen? Daniel, född 99 har börjat mellanstadiet. Min förstfödde, nästan lika lång som jag (vilket givetvis inte är en prestation i sig, då jag bara är lite drygt 150 cm över havet) men det var ju inte alls längesedan han låg som ett litet nyfött underverk i min famn.

Daniel, vår tänkare, vår funderare - med så mycket tankar om livet och om allt mellan himmel och jord. En känslig liten människa med ett oerhört varmt hjärta. Har en oändlig fantasi och har en egen värld där allt är möjligt

Leo, vårt yrväder, vårt älskade yrväder. Vår tuffing och clown, med glimten i ögat och en pigg räv bakom örat. Nu är han åtta och han skall nu börja spela fotboll igen, efter uppehåll. Intresserad av dans och musik, med taktkänsla och en fenomenal förmåga att lära sig texter utantill oavsett om det är på svenska eller engelska.

Da´n före da´n

Jag ser fram emot det något enormt. Vet hur jag skall göra och kan det jag behöver om det. Det har funkat förr och det skall funka igen. 6 kilo skall bort och jag tar det i ett svep, inga "fria dagar" som jag gjort innan, eftersom jag helt enkelt inte klarar av att hantera det. Jag har ingen kontroll och inte styrkan att sluta efter bara "en godisbit" och jag vet om det. Fria lördagar blir lätt "fredag kväll OCH lördag är ok" till... "...men svärmor har lagat mat, klart jag mste äta efterrätt då också trots att det är onsdag.

Jag har talat om för alla det berör att jag skall gå ner i vikt och jag har slängt ut allt som skulle kunna fresta mig. Jag har en träningskompis och jag har en stegräknare. Träningskort på Nautilus också givetvis. Träningen har jag haft innan också, men den har legat på exteemt låg nivå nu under sommaren.... skäms vid tanken. Men vid midnatt så....

I morogn väger jag in och mäter mig, för att verkligen sätta press på mig själv ska jag skriva siffrorna här, och ser NÅN mig med nåt sött i näven, så slår mig... HÅRT!!!

En doft av Balkan

Vi beslöt att stanna hemma denna semestern, att inte åka till Serbien eller Kroatien utan i stället låta våra pengar förränta sig så vi någon gång kan få vårt kök som vi nu kan se långt bort i horisonten. Semestern har varit jättehärlig på alla sätt och vis och vi är trots allt nöjda med det typiskt svenska vädret. Men visst är det så att man ändå längtar ner... Idag gjorde vi något åt det. Vi handlade en stor påse med röda avlånga paprikor på Simmo Livs och jag stekte dem på plattan, som sig bör. Doften som snabbt sprider sig i huset är så underbar och man färdas direkt 200 mil söderut och man befinner sig innan man vet ordet av hos svärfar, sittande under hans vinrankor, framför ett dignande bord av diverse läckerheter.

Paprikorna på plattan stektes svarta, jag skalade dem, filéade dem och lade dem i blandningen av vatten, vitvinsvinäger, olja och vitlök. Ojojoj, så gott de ska smaka i morgon!!!

Stekt paprika (ca 5 st)

Sätt på en spisplatta på det högsta

Lägg på paprikorna. Det knastrar och sprakar

och doften av utlandet kommer med en gång.

Vänd paprikorna efter en stund, de skall vara svarta runt om.

Ju svartare desto bättre.

När de är svarta på så stor yta som möjligt - lägg dem i en skål med kallt vatten.

Du kan nu lätt skala bort det svarta på paprikan och på så sätt få fram det goda

"köttet".

Skär bort toppen och skär sedan paprikan på längden, så du får två "filéer".

Skölj bort de små kärnorna på insidan av filén

Paprikafiléerna lägger du i en blandning av vatten, vitvinsvinäger, olja och vitlök.

Fördelningen är ungefär;

2 dl vatten

0,5 dl vitvinsvinäger

0,5 dl olja, (rapsolja är bäst, då den e smaklös)

2 klyftor vitlök.

Huvudsaken är att de filéer du gjort i ordning är täckta av denna blandning.

Lycka till.

Frieri

Jättemysig kväll på alla sätt. En grillkväll hos goda vänner. Pastasallad, civapcící, kycklingfiléer, fläskfilé. Fryst hallonglasstårta med maräng och sedan gottebord och groggbuffé. När vi sedan samlades på altanen ställer han sig upp och tackar oss för att vi funnits där när de behövt prata och haft förståelse för de tuffa perioder de gått igenom. Sedan ber han henne resa sig upp och hon förstår inte riktigt vad han menar, men gör som han ber. Då går han ner på knä och är tyst nån sekund för att samla sig och för att svälja en extra gång innan han ber om hennes hand och ber henne bli hans fru. Ja, jag är blödig och hade inte en chans att hålla tillbaka tårarna när han satte den provisoriska ringen, gjord av en bit tvinnad kabel på hennes finger. En sån innerlig kärlek. Att något så sommarmysigt kan bli så fantastiskt...

Tidernas kräftskiva

En sån kväll!! Det började som en tanke om att ha en kräftkväll 4 familjer ute på gården nu innan jobb börjar för de flesta. För att ha ryggen fri satte vi upp lappar på entrédörrarna på de två husen som hör gården till. Visst passade vi på att poängtera att alla givetvis var välkomna, men vi la inte ner nån större vikt vid den tanken... vi visste ju hur vi skulle ha kvällen och vi ville inte ha några klagomål sedan för nu hade vi sagt till.

En efter en "anmälde" sitt intresse och det blev ett större och större projekt. De äldre på gården köpte in dukar och samlade bord, lyktor och ljusslingor hängdes upp i träden och det handlades kräftor som aldrig förr. När kvällen kom satt vi ca 50 pers, inklusive alla barn på gården här. Det åts, skämtades, skrattade... Det kom fram paj och vanlijsås, det fylldes på med glass, alkoholen kom fram liksom snacks och snapsvisor. Yngste förr mars 09, äldste över 80 bast. Ja, alla var med. DET är kräftskiva det!!!!

Förmögen

När jag går omkring i vårt hem mitt i natten, kommer jag till barnens rum, gläntar på deras dörrar och hör deras lugna andetag. Jag ser dem sova och förhoppningsvis drömma vackra drömmar. Dom är våra, skapade utav kärlek, växte sig starka under mitt hjärta, inuti min kropp.

Tre underbara gossar, var och en av dem helt fantastiska, en av dem är en riddare. En liten kille som inget hellre ville än att bli till och leva sitt liv fullt ut. Föddes hjärtsjuk, men såg det inte som ett hinder. Undrar så vad hans hemlighet är, vad hans "mission" är, vad hans skall utföra under sina år. Hoppas att få följa honom länge. Hoppas att få följa dessa tre prinsar på deras väg i livet. Tre bröder, men tre helt olika individer, med helt olika intressen.

Mannen jag älskar så inneligt ligger också och sover. På min vandring genom rummen hör jag hans andetag tydligare och tydligare. Denna man jag delat så många år med och som jag vill dela resten av mitt liv med. Den man jag vill vakna med, somna med och bara älska så länge jag kan. Han gör mig till den lyckligaste kvinnan på jorden och han är min bäste vän. Härligt att känna så. Tänk vad förmögen jag är.

Augustikväll

Man har verkligen kommit ifrån det där med att gå ut, dansa hela natten, dricka tills man gör bort sig och sedan må dåligt hela nästa dag. Det absolut roligaste och för den delen mysigaste är att i goda vänners lag äta gott, dricka gott och sedan plocka fram ett spel. Barnen är med, härjar och leker tills det blir läggdax och somnar med glada minnen från dagen som gått. Synd på kvällens väder, men inget en mysig balkong inte kunde fixa.

Bara mer att älska??

Usch och fy... Igår ställde jag mig på vågen och insåg att semestern gått hårt åt min kroppshydda... 59,9 kg. I och för sig på kvällen och efter maten, men jag var så nära att ta till lipen just i det ögonblicket. Jag som bara förra veckan insåg att jag faktiskt ville ha dessa semesterveckor utan viktkoll och utan dåligt samvete. Hur ska nu det gå till i fortsättningen, kan man undra. 17 augusti är semsterna slut för Dejan och barnen börjar skolan och då kommer man in i de vanliga rutnerna igen och det är tillbaka till veckohandel och matsedlar, motion och koll, men tills dess.... Får helt enkelt njuta i lagom mängder och ha liiite koll. Men visst känns det på kläderna och visst syns det att jag lever semesterns glada dagar... på gott och ont... Kankse få tänka som min älskling... "bara mer att älska", eller??

Hemmasemester

Idag bestämdes det... vi stannar hemma de resterande 2 veckorna. Det blir inget Kroatien och det blir inget annat heller för den delen i nån annan del av världen. Vi var inne på Ticket och hörde oss för och för oss fem, all inklusive på ett lagom bra hotell skulle kosta 33.000,- Bra då vet vi. Vi behöver inte fundera längre och vi behöver inte gå och fundera fram och tillbaka på hur vi ska göra. Det blir Halmstad med omnejd tills barnen börjar skolan och Dejan börjar jobba igen. Så får det bli... och det finns i rättvisans namn en hel del att hitta på här också ju. www.halmstad.se

Lera och spöken

När jag var barn älskade jag att gegga och kladda. Är inte det var varje barn älskar och bör få göra?? Så blev det i alla fall idag nere på Östra Stranden för de tre bröderna i familjen. Så lyckliga och så geggiga.

I kväll var Dejan, Daniel och Leo och fiskade med Andreas. Pojkarna älskade även det och de gick och la sig supernöjda med dagen. Minstingen somnade han också till slut, när vi sjungit om indianer och ekorrar, när jag skrämt iväg spöket under sängen, när han fått kissa 2 gånger, och druckit både välling och vatten och han hade fått berätta om alla tåg han har och hur de tutar.

Semester - en geografifråga

För att få en känsla av semester lämnade vi idag staden och åkte norrut till Varberg. Strålande solsken och varmt gjorde en härlig dag snäppet ännu bättre. Vi besökte fästningen, gick runt i stan och åt sedan kvällsmat på Harrys innan det bar iväg söderut igen. Precis lagom och det blev ett avbrott i allt Halmstad-varande... Även om Dejan mer och mer börjar fundera på om det inte ändå är Kroatien som gäller när vädret inte ser ut att bli bättre. En aning nervös för att hans semesterväder inte blir bättre än så här om vi väljer att stanna hemma. Måste bestämmas snart, om det skall vara lönt att sticka ner alls, och pengarna - som i och för sig finns - skall ju egentligen gå till ett nytt kök. Ja, vi får se hur det blir...

Halmstad-Båstad-Halmstad

Telefonen ringer... en gång, två gånger, tre gånger.... och jag inser att jag är tvungen att gå upp. Hinner inte innan fjärde signalen och telefonsvararen går igång... Irriterad över att nån stör min nattsömn och att jag inte får sova EN ENDA HEL NATT... skit också... Hinner inte tänka längre än så, för jag ser att klockan är strax över 10.00... 10.03 för att vara exakt, men förutom telefonen som precis väckt mig är huset knäpp tyst, ingen annan är uppe förrän två sekunder senare, då även de blivit väckta av telefonen. Man inser ganska snabbt att man kommit i säng för sent några kvällar för mycket. Måste bli ändring.

Båstads marknad fick besök av familjen Bengtsson-Rancic idag och några andra... tusentals andra. Mycket att se på och mycket man ville köpt. Vi blev 5 påsar naturgodis, rostade mandlar och 2 smultonstänger rikare. Jodå, när semestern är över, ska jag ner i vikt och träna... förbereder mig för fullt, varje dag...

Mamma hade haft en lysande helg och var jätteglad. Mycket sålt och många som tittat. Besök gärna hennes hemsida här.

Det blev sedan en lugn kväll, hela familjen var trötta. Cinderella Man i sängen. Skönt att bara slappa.

Jordgubbar, bananer och pommes

Sovmorgon, åh vad skönt det är. Dessvärre allför lätt att vänja sig vid, så 09,20 kändes som strax efter 05.00 när Isac ville upp och titta på "Prinsessan" på Barnkanalen. Helt ok att gå upp då, men jag hade lätt kunnat sova ett par timmar till. Det blir lätt så när man är uppe länge och sedan vänder lite lätt på dygnets timmar, både vi och barnen. Det blev frukost ute på gården, med sedvanliga tallriken med jordgubbar och banan. GOTT!! Lunch spisades på Burger King (nån måtta på nyttigheterna får det vara :-) ) och eftermiddagen spenderades ute på gården. Till barnen fylldes poolen med 38-gradigt vatten och det lockade även Dejan och Doughlas som även de hoppade i. Många grabbar på en liten yta.

Dejans nya grill invigdes och det blev gårdsgrillning av revben och fläskfilé, efterrätt och snacks. Det sistnämnda fick avnjutas inomhus, eftersom vädergudarna bestämt att bönderna skulle få sitt. Inte mycket att göra.

Tillökning, pärlor och änglar

Ja, man kan nästan tro att det handlar om ett litet mirakel som blivit till och så är det näst intill också. Dejan fick sin efterlängtade grill idag och han är verkligen lycklig. I kväll är han bortbjuden på killkväll, för att ett annat litet mirakel kom till världen den 25 juni och skall firas av gängets pappor, men i morgon kan jag nog sätta vad som helst på att det skall grillas oavsett väder. Att en man kan bli så enormt glad för att han får en grill efter eget val. Lika sanslöst besviken blev han när den gamla gick i graven dessutom samma helg som korgen till fritösen sprack. I hans värld kan han inte fira ytterligare 3,5 veckas semester utan vare sig grill eller fritös. Helt otänkbart. Nu behöver han inte det heller.

"Elin i Lönnerberga" bor på vår gård. Finns bara ett litet ord som passar på denna lilla tulta, 2 år inom kort. Det lilla ordet är "cool". De senaste dagarna har hon kommit på tjusningen med att pilla in små grejer i näsan, så även idag. Skillnaden idag från de andra gångerna var att hennes mamma inte kunde få tag i pärlan som satt för högt upp i näsgången och de fick åka till barnakuten för att få hjälp med detta, lite komiska ingrepp. Till och med sköterskan på Sjukvårdsupplysningen skrattade lite när fick höra om det.









Strax efter lunch idag var jag och en annan av oss fikamammor uppe och satte liljor på ett änglabarns grav. Elias skulle fyllt 3 år idag, men hans familj fick inte ta emot honom levande och har inte fått njuta av hans utvecklingssprång eller påhitt. Man blir varje gång påmind om hur orättvist allting är. Du finns i våra hjärtan Elias.

Goda grannar

Goda grannar är nog bland det trevligaste man kan ha. Nu under semestern är det otroligt trevligt. Igår satt vi ute, fem familjer, inklusive Dejans systers familj, och pratade, drack, åt snacks och bara existerade. Vi spelade kubb och pratade ännu mer och åt ännu mer snacks och fyllde på våra glas. När det började regna fällde vi upp alla parasoll vi kunde komma åt snabbt och satt fortfarande kvar på gården. När himlen öppnade sig, var det emelltid dax att ge sig inåt och vi samlades inne hos oss. Fem familjer. Såååå mysigt.

Utgångsläge

I morse vägde jag in mig på 58,5 kg. På morgonen innan frukost och utan en tråd på kroppen, som sig bör. Vad kom de kilona ifrån på så rekordkort tid? Det innebär exakt 5,3 kg mer än jag vill. I samma stund som jag ställde mig på vågen, tickade "operation viktnedgång" igång och nu ger jag mig inte förrän dessa förbaskade kilon är borta. Jag skall inte ens ha en dag i veckan som fridag, eftersom jag gång på gång hittar ursäkter för att utöka den fria dagen till två eller tre fria dagar i veckan, vilket inte funkar.

När tillfälle ges är jag ute och går med Zalli, jag simmar och skall på onsdag gå en långrunda med Anita. Jag ska se till att min närmiljö inte ger mig tillfälle att fuska denna gången och när sklan börjar (om 6 veckor) kanske jag är i mål, eller åtminstone är i närheten... Självklart räknar jag inte med att se ut som 18 igen, och det är inget jag vill heller, men att komma i sina kläder hade varit trevligt.

35...oj, jag är 35

Nu skall det äntligen bli av... på riktigt. Har skrivit dagbok i hela mitt liv, som med åren har reducerats till några rader per dag i en femårsdagbok. En sådan rymmer inga tankar, inga funderingar... bara ren fakta om väder och vad vi gjort.

Jag fyllde 35 år igår. (Hipp, hipp) Om sanningen skall fram så är just 35 år en siffra som känns maffig och jag har haft lite omedveten olustkänsla vid tanken att den åldern nu passar in på även mig. 35 liksom... yngre medelåldern, huvaligen...

Jag vaknade ganska sent av att mormor ringde och skulle gratta mig och Leo, min nyblivna 8-åring. En jätteseg och regnig dag och att timmarna på Äventyrslandet inte skulle bli av, fattade jag med en gång. Thomas stekte pannkakor till frukost, helt enligt Leos önskemål och jag åt smörgås i stället. Kan inte böja dagen med pannkakor... Sedan var det på med regnkläder på mig och två av pojkarna och tillsammans med Zalli och flickorna var det utelek i vattenpölar och sandlåda. Roligt!!!

Vi satt och spelade Yatzy när det ringde på dörren. Det var mamma och Anita, som bad mig följa med. Jag fick snabbt byta om och sedan bar det av. Jättenervös blev jag!! Jag blev skjutsad till Tylösand, fick en helkroppsmassage, blev skjutsad till Espresso House för en fika och sedan hem. Jag gick ovetandes uppför trappan här hemma och när jag kommit nästan ända upp var det ett härligt gäng som började sjunga; "Jag mår hon leva... "

En oförglömlig kväll med de allra närmaste och käraste jag har. Allt planerat av min älskling i tre veckor och så många som var involverade. DET är kärlek!!!