Övernaturlig.

Klarar jag detta, ska jag ta mig fan fira!! Hemtentan tar nästan livet av mig denna gången. Tidsbrist från början blev bara värre när jag insåg att barnen har novemberlov just den veckan, samtidigt som Dejan jobbar kväll. Detta innebär att jag är ensam med barnen under morgonen, har dem hemma hela dagarna, jag har dem själv på kvällen när Dejan jobbar. Jag har då bara chansen att sitta med tentan efter klockan 21 fram tills jag stupar. Helgen spenderar Dejan i London, vilket innebär att jag inte ens då kan sitta och skriva utan även då får sitta efter barnens läggdags. På måndag skall tentan vara inne och jag är så stressad över tidsbristen att jag vill gråta. Ingen förstår var det egentliga problemet ligger, så jag har slutat säga nåt.

Jag är så trött att jag känner mig illamående och svimfärdig, men ändå har jag inget val än att fortsätta jobba på tentan. Till detta, skall jag mitt i natten köra ner till Malmö och hem igen. Vill bara att det ska bli tisdag och fram tills dess vill jag sova. Klarar jag detta, ska jag kalla mig övernaturlig.

Helg och tidsbrist.

Helgen har varit jättemysig. I fredags hade Leo med klass, Halloweenfest i skolans dramasal. Vilken succé!! Vi fick ihop 893 kronor till klasskassan. Nästan alla var utklädda och det dansades och lektes.

Lördagen innebar simskola för Daniel. Han är duktig nu på att simma och på att klara sig i vatten över huvud taget. Thomas kom med tåget och jag fick träffa min bror. Det var ett tag sedan och med linser i ställer för glasögon var det stor skillnad. Lunch och fika hos moster, eftersom mormor fyllde 80 år. God buffé och läcker tårta. Mums. Kvällen med goda vänner: supertrevligt som alltid med C och D.

Idag fotbollsträning med Leo och sedan lunch här hemma. Barnkalas på Laserdome för Daniel och Leo och när vi kom hem var det fika med K och J och lille M. De stannade på kvällsmat och så var söndagen också förbrukad.

Nu är det söndag kväll och allt hopar sig. Jag har tonvis med rapporter, olika uppgifter och läxor att göra, men barnen har novemberlov och Dejan jobbar kväll, så när skall jag hinna??

Härliga höst

Vilken höstdag det var idag! Det här är när hösten är som bäst! Långpromenad mellan studiepassen här hemma och det var helt underbart. Gick till bra musik och fick upp flåset. Då får man mer energi och kan fortsätta lite till.

Men är det...?

Idag, för första gången på säkert 15 år. Idag, inne på Hemmakväll av alla ställen. I kön brevid. Jag blev så paff och det tog ett tag att förstå att det var sant. Helt otroligt, och hon såg precis ut som då. Vågar jag ge mig till känna?

Hon blev färdig före oss och när hon skulle gå så chansade jag. Jag ropade hennes namn så där lite lagom högt. Hon hörde inte. Skit samma tänkte jag. Men mannen som var med henne hörde och tittade på mig och knuffade henne i sidan. Hon såg mig och vips var det 1990-tal igen.

15 år senare springer jag alltså på henne av en slump och jag blir så glad att jag bara stammar fram ett hej. Sist vi sågs, i Bergsjön hemma hos henne, var hon alldeles i början av sitt livs resa och nu stod hon här men precis sig lik. Jag som var så rädd att jag bara skulle kunnat gå förbi henne utan att ha en aning att det var hon. Vi stod och pratar en stund och hela vägen hem var jag bara såååå glad att ha träffat henne. Nu vet jag att hon är lycklig och att hon är samma underbara person.

Men jag ÄR lång...

Idag hade jag och Isac förmiddagen tillsammans. Jag tänkte det kunde vara bra att få mätt och vägt honom eftersom det var ett tag sedan. När vi parkerat bilen utanför BVC och jag lyft ut honom ur bilen var han väldigt skeptisk. Han är ju inte alls vän med sjukvården efter operationen och efter skärvan i hälen som de skar ut i våras, så han ställde sig på parkeringen och tittade på mig. "Vad ska vi göra här?" jag svarade; "Vi ska se hur lång och hur tung du blivit." Han tittar på mig och säger; "Men jag ÄR lång..." och bara SER att han menar "Kan vi gå nu?" Men det gick jättebra i alla fall. Han fick väga sig själv och meddela siffrorna, som han kan. LÄngden skötte jag och sedan gick vi. Han vinkade till och med till sköterskan.

Idag var det vansinnigt kallt. Nu är det verkligen vinter runt hörnet. Brrr...

Vardagsrummet har blivit så fint!! Nya tv:n och nya tv-bänken är på plats och vi är verkligen supernöjda. Nu får vi samla på oss pengar igen innan lill-killens rum kan bli renoverat. Ny säng, målade väggar och en garderob skall dit.

I dag har Isac varit hemma, hostade i natt. Pigg som en mört under dagen, så det blir dagis i morgon eftermiddag. Tre timmar bara, när jag är på föreläsning. Sedan är jag ledig torsdag och fredag. Får se om jag hinner få nåt gjort den lilla tid jag är själv hemma. Dejan jobbar kväll och det blir inte tyst i huset, med man och lill-prins i huset och tyst måste jag ha... konstiga jag. Uppgifterna hopar sig, men nästa vecka har jag mer tid. Får komma i kapp då. Hemtenta och annat skall göras och det börjar brinna i knutarna.

Farmville

Farmville... nä, det är inget för mig. sa jag till svärmor när hon förklarade vad det var. Hon tyckte det var så roligt och ett tidsfördriv på dagarna för henne, hon som är pensionär. Nej, inte jag inte, jag har väl annat att göra, jag har inte tid eller lust till sånt där...

Jag testade och nu är jag fast. Skit också... men så vansinnigt roligt.

Nu vet jag

Det har väl börjat smälta in nu... Att kankse behöva äta medicin livet ut är inte en rolig tanke, men jag är inte sjuk och det är inte så att det är någon fara med mig. Jag kommer att bli bra och är det med hjälp av mediciner så länge jag lever är det ok. Jag är så glad att det finns hjälp att få. Nu vet jag varför jag är ledsen alltid, varför jag är konstant trött och varför det känns som om jag skall bli sjuk vilken timma som helst eftersom jag känner "febern" vara på väg. Nu vet jag den största orsaken till att jag gått upp i vikt också, även om jag absolut inte bortser från min egen del i det, som jag givetvis kan ha. Nu kommer det att ordna upp sig, jag kommer att känna mig piggare, jag kommer att kunna se en glädje att vara mamma och hustru och jag kommer att känna mig frisk. Det får ta den tid det tar och det är jag beredd på men första steget är taget.

Nu vet jag varför mitt försök till viktnedgång inte funkade alls - jag har arbetat i en rejäl uppförsbacke och som läkaren sa; Det hade inte spelat nån roll om du levt på apelsiner, du hade inte gått ner i vikt i alla fall. Ett tröstens ord vill jag lova. Nu har jag börjat ta min medicin och jag har kommit in i ett bra träningschema, nu är det bara att vänta att se. När kroppen är redo, kommer det att märkas på vågen, inte innan dess. Men jag är redo och beredd för kampen.

Belgian Blue

Verkar inte som det är reumatism i alla fall. Enligt testerna är det sköldkörteln som ballat ur och som kräver medicinering. Bara att gilla läget och vara glad över att jag inte har ledvärk likt en gammal dam utan bara helt skev inombords så att jag smäller upp i vikt som en Belgian Blue på sterioder.

Hotellfrukost

I ämnet mat, är det absolut det bästa som finns. Satt länge och väl och åt, åt och åt av alla läckerheter. Scandic Hotell Mölndal, vilket ställe. Att jag kunde sätta i mig så mycket frukost är för mig en gåta, men som jag njöt. Och mannen, som inte är en frukostmänniska alls, åt han med. Ja, det är nåt magiskt...helt klart.

Gympadojor

Mellansonen har blivit tonåring. Vid 8 års ålder. I dag blev jag också "mamman som inte fattar nåt." Det ösregnade när vi skulle ge oss hemifrån och jag plockade fram regnkläder och stövlar till grabbarna. Daniel och Isac tar på sig utan knussel, men inte Leo. "Jag vill inte ha dem" säger han. Jag förklarar att det ösregnar och att man inte kan gå i gymnasikskor ute då. Han bara tittar på mig och säger "Vadådå...?" Jag ser på honom och säger igen att han inte kan ha gymnastikskor skolan idag för det regnar... återigen bara ser han på mig och säger "Vadådå...?" Jag frågar om han inte i alla fall kan ta med sina stövlar i väskan och byta sedan när de ska på rast. Han ser på mig ännu en gång och säger "Varför då? Jag kommer ju ändå inte att ta dem på mig..."

I rest my case. Efter att jag då sagt till honom att jag minsann inte vill höra något som helst gnäll om blöta fötter, strumpor eller ens skor, så åker han till skolan ... i gymnastikskor...

Dagens ord

Just nu Guds gåva till mänskligheten. Vilket härligt läte, värme och monotont ljud. Lycka. Så skönt att slippa all tvätt i köket hela tiden, dygnet runt. Torktumlare - vilket underbart ord!!