Idag, för första gången på säkert 15 år. Idag, inne på Hemmakväll av alla ställen. I kön brevid. Jag blev så paff och det tog ett tag att förstå att det var sant. Helt otroligt, och hon såg precis ut som då. Vågar jag ge mig till känna?
Hon blev färdig före oss och när hon skulle gå så chansade jag. Jag ropade hennes namn så där lite lagom högt. Hon hörde inte. Skit samma tänkte jag. Men mannen som var med henne hörde och tittade på mig och knuffade henne i sidan. Hon såg mig och vips var det 1990-tal igen.
15 år senare springer jag alltså på henne av en slump och jag blir så glad att jag bara stammar fram ett hej. Sist vi sågs, i Bergsjön hemma hos henne, var hon alldeles i början av sitt livs resa och nu stod hon här men precis sig lik. Jag som var så rädd att jag bara skulle kunnat gå förbi henne utan att ha en aning att det var hon. Vi stod och pratar en stund och hela vägen hem var jag bara såååå glad att ha träffat henne. Nu vet jag att hon är lycklig och att hon är samma underbara person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar