Hmm... Dagarna går och jag hinner inte med riktigt. Mycket har hänt. Dejan jobbade kväll i veckan, vilket lämnat mig ensam med tre barn både morgon och kväll. En förkylning har legat latent samtidigt men inte brutit ut. Iväg med två till skolan, med allt vad det innebär, med väskor, gympapåsar och böcker. Rena kläder, de ska äta frukost, passa tiden, komma iväg. Kvällarna är läxor för två, kvällsmat för mig och tre, dusch för tre, plocka i ordning för tre, fotbollsträning tis och tors som gör att allt blir 45 minuter försenat. Ja, det har varit tufft och jag har varit sååå trött... Nåt har varit på gång.

Så igår eftermiddag, fredag och Dejan är hemma för helgen... som en käftsmäll blev jag jättedålig. Febern bröt ut, musklerna gjorde ont och ögonen rann. Gick och la mig kl 16, ställde in kvällsmat med grannarna så de andra fick gå utan mig, sov, sov och sov i princip i sträck till klockan 7 i morse. Inte bättre, utan somnade igen när Dejan kommit upp. Ville inte ha lunch och sov till in på eftermiddagen. Konstigt. Nu är det mycket bättre och ögat, mest vänster, känns inte som om det skall brinna upp längre. Bra - på måndag börjar ju skolan.

Har sagt upp mitt helgjobb. Har funderat och funderat under sommaren och hur jag än har fnderat, så har hjärna och hjärta inte velat sammarbeta alls. Alltså - denna underbare man jag jobbar hos... *love you man* Men jag orkar inte ha full fokus på skolan, inte full fokus på familjen och full fokus på jobb samtidigt, och så är det bara. Så nu är helgerna lediga igen och jag kan koncentrera mig på skola och familj. Men visst känns det vemodigt nånstans. Han är ju världens underbaraste.

En vecka

Jaha, så har en vecka gått och jag har verkligen varit så duktig jag har kunnat. Jag har verkligen skött mig och ätit rätt. Denna veckan som kommer skall det läggas till träning i den mån det går. Jag är medveten om att det blir svårt när jag har Isac hemma och Dejan jobbar kväll. Då försvinner båda tillfällena till träning på dagen och det blir bara en liten stund efter lunchen som ens är möjlig. (Dejan sover på förmiddagen, och kvällen innebär att jag har barnen helt själv)Kanske jag kan gå en runda åtminstone och träna framför tv;n på kvällen. Nästa vecka blir helt annorlunda, då kommer mina dagar att fyllas med möjligheter till träning. Håltimmar och långa luncher kommer att göra det möjligt att träna vad jag vill och då Dejan jobbar dag, har jag möjlighet på kvällen med.

Dessa sju dagar resulterade i alla fall i 7 hg viktnedgång - just nu på 59 kg. 5kg kvar alltså.
Andra mått blir om tre veckor, hinner inte hända så mycket på 1 vecka. Om jag är nöjd? Hmm... nä, det är jag inte. Tant röd är på besök, så jag samlar vatten som en kamel - typiskt. Inte mycket att göra, dock.

Sista veckan...snart...

Ojojoj, vilken dag det har varit. Sista sommardagen?? Härligt har det i alla fall varit att sitta ute på gården, med en kopp te och bara prata med de som varit ute. En vecka i skolan är snart slut för barnen och på måndag går jag in i min sista ledighetsvecka innan skolan börjar för MIN del och Isac börjar på dagis igen. Jag kan inte hjälpa att verkligen se fram emot starten. Jag har haft ett fantastiskt sommarlov och är supernöjd med min ledighet. Visst har det med saken att göra. De som tvingats jobba hela sommaren känner inte som jag... inte alls faktiskt. De är trötta i kropp och själ... men inte jag. Jag är redo för termin 5.

Starten

Jodå, visst har jag vägt in mig och tagit mina mått idag. Huvaligen... tur att sommaren varit underbar på alla sätt, så att det nånstans verkligen var värt det... Here we go...

59,7 kilo - alltså exakt 5,7 kilo att ta tag i
74 cm i midjemått - holy cow (mot 67 i vanliga fall)
97 cm i höftmått - ärligt talat (mot 93 i vanliga fall)
60,5 cm runt lår, i detta fall höger - shit Maj-Britt (i vanliga fall 56)

Hmm... så det får räcka. Nog med siffror. Men nu är siffrorna "out there" och jag kan inte fuska. Har gått lite drygt 8000 steg idag och det är inte tillräckligt. Men det är första dagen och inte så lätt att beräkna. I morogn skall jag gå till Eurostop och det är ca 6500 steg bara det, hinner simma innan mannen skall till jobbet. Fortsättning följer... på måndag... spännande...

Mina två äldsta började skolan idag. Daniel i fyran och Leo i tvåan. Helt otroligt. Vart tog tiden vägen? Daniel, född 99 har börjat mellanstadiet. Min förstfödde, nästan lika lång som jag (vilket givetvis inte är en prestation i sig, då jag bara är lite drygt 150 cm över havet) men det var ju inte alls längesedan han låg som ett litet nyfött underverk i min famn.

Daniel, vår tänkare, vår funderare - med så mycket tankar om livet och om allt mellan himmel och jord. En känslig liten människa med ett oerhört varmt hjärta. Har en oändlig fantasi och har en egen värld där allt är möjligt

Leo, vårt yrväder, vårt älskade yrväder. Vår tuffing och clown, med glimten i ögat och en pigg räv bakom örat. Nu är han åtta och han skall nu börja spela fotboll igen, efter uppehåll. Intresserad av dans och musik, med taktkänsla och en fenomenal förmåga att lära sig texter utantill oavsett om det är på svenska eller engelska.

Da´n före da´n

Jag ser fram emot det något enormt. Vet hur jag skall göra och kan det jag behöver om det. Det har funkat förr och det skall funka igen. 6 kilo skall bort och jag tar det i ett svep, inga "fria dagar" som jag gjort innan, eftersom jag helt enkelt inte klarar av att hantera det. Jag har ingen kontroll och inte styrkan att sluta efter bara "en godisbit" och jag vet om det. Fria lördagar blir lätt "fredag kväll OCH lördag är ok" till... "...men svärmor har lagat mat, klart jag mste äta efterrätt då också trots att det är onsdag.

Jag har talat om för alla det berör att jag skall gå ner i vikt och jag har slängt ut allt som skulle kunna fresta mig. Jag har en träningskompis och jag har en stegräknare. Träningskort på Nautilus också givetvis. Träningen har jag haft innan också, men den har legat på exteemt låg nivå nu under sommaren.... skäms vid tanken. Men vid midnatt så....

I morogn väger jag in och mäter mig, för att verkligen sätta press på mig själv ska jag skriva siffrorna här, och ser NÅN mig med nåt sött i näven, så slår mig... HÅRT!!!

En doft av Balkan

Vi beslöt att stanna hemma denna semestern, att inte åka till Serbien eller Kroatien utan i stället låta våra pengar förränta sig så vi någon gång kan få vårt kök som vi nu kan se långt bort i horisonten. Semestern har varit jättehärlig på alla sätt och vis och vi är trots allt nöjda med det typiskt svenska vädret. Men visst är det så att man ändå längtar ner... Idag gjorde vi något åt det. Vi handlade en stor påse med röda avlånga paprikor på Simmo Livs och jag stekte dem på plattan, som sig bör. Doften som snabbt sprider sig i huset är så underbar och man färdas direkt 200 mil söderut och man befinner sig innan man vet ordet av hos svärfar, sittande under hans vinrankor, framför ett dignande bord av diverse läckerheter.

Paprikorna på plattan stektes svarta, jag skalade dem, filéade dem och lade dem i blandningen av vatten, vitvinsvinäger, olja och vitlök. Ojojoj, så gott de ska smaka i morgon!!!

Stekt paprika (ca 5 st)

Sätt på en spisplatta på det högsta

Lägg på paprikorna. Det knastrar och sprakar

och doften av utlandet kommer med en gång.

Vänd paprikorna efter en stund, de skall vara svarta runt om.

Ju svartare desto bättre.

När de är svarta på så stor yta som möjligt - lägg dem i en skål med kallt vatten.

Du kan nu lätt skala bort det svarta på paprikan och på så sätt få fram det goda

"köttet".

Skär bort toppen och skär sedan paprikan på längden, så du får två "filéer".

Skölj bort de små kärnorna på insidan av filén

Paprikafiléerna lägger du i en blandning av vatten, vitvinsvinäger, olja och vitlök.

Fördelningen är ungefär;

2 dl vatten

0,5 dl vitvinsvinäger

0,5 dl olja, (rapsolja är bäst, då den e smaklös)

2 klyftor vitlök.

Huvudsaken är att de filéer du gjort i ordning är täckta av denna blandning.

Lycka till.

Frieri

Jättemysig kväll på alla sätt. En grillkväll hos goda vänner. Pastasallad, civapcící, kycklingfiléer, fläskfilé. Fryst hallonglasstårta med maräng och sedan gottebord och groggbuffé. När vi sedan samlades på altanen ställer han sig upp och tackar oss för att vi funnits där när de behövt prata och haft förståelse för de tuffa perioder de gått igenom. Sedan ber han henne resa sig upp och hon förstår inte riktigt vad han menar, men gör som han ber. Då går han ner på knä och är tyst nån sekund för att samla sig och för att svälja en extra gång innan han ber om hennes hand och ber henne bli hans fru. Ja, jag är blödig och hade inte en chans att hålla tillbaka tårarna när han satte den provisoriska ringen, gjord av en bit tvinnad kabel på hennes finger. En sån innerlig kärlek. Att något så sommarmysigt kan bli så fantastiskt...

Tidernas kräftskiva

En sån kväll!! Det började som en tanke om att ha en kräftkväll 4 familjer ute på gården nu innan jobb börjar för de flesta. För att ha ryggen fri satte vi upp lappar på entrédörrarna på de två husen som hör gården till. Visst passade vi på att poängtera att alla givetvis var välkomna, men vi la inte ner nån större vikt vid den tanken... vi visste ju hur vi skulle ha kvällen och vi ville inte ha några klagomål sedan för nu hade vi sagt till.

En efter en "anmälde" sitt intresse och det blev ett större och större projekt. De äldre på gården köpte in dukar och samlade bord, lyktor och ljusslingor hängdes upp i träden och det handlades kräftor som aldrig förr. När kvällen kom satt vi ca 50 pers, inklusive alla barn på gården här. Det åts, skämtades, skrattade... Det kom fram paj och vanlijsås, det fylldes på med glass, alkoholen kom fram liksom snacks och snapsvisor. Yngste förr mars 09, äldste över 80 bast. Ja, alla var med. DET är kräftskiva det!!!!

Förmögen

När jag går omkring i vårt hem mitt i natten, kommer jag till barnens rum, gläntar på deras dörrar och hör deras lugna andetag. Jag ser dem sova och förhoppningsvis drömma vackra drömmar. Dom är våra, skapade utav kärlek, växte sig starka under mitt hjärta, inuti min kropp.

Tre underbara gossar, var och en av dem helt fantastiska, en av dem är en riddare. En liten kille som inget hellre ville än att bli till och leva sitt liv fullt ut. Föddes hjärtsjuk, men såg det inte som ett hinder. Undrar så vad hans hemlighet är, vad hans "mission" är, vad hans skall utföra under sina år. Hoppas att få följa honom länge. Hoppas att få följa dessa tre prinsar på deras väg i livet. Tre bröder, men tre helt olika individer, med helt olika intressen.

Mannen jag älskar så inneligt ligger också och sover. På min vandring genom rummen hör jag hans andetag tydligare och tydligare. Denna man jag delat så många år med och som jag vill dela resten av mitt liv med. Den man jag vill vakna med, somna med och bara älska så länge jag kan. Han gör mig till den lyckligaste kvinnan på jorden och han är min bäste vän. Härligt att känna så. Tänk vad förmögen jag är.

Augustikväll

Man har verkligen kommit ifrån det där med att gå ut, dansa hela natten, dricka tills man gör bort sig och sedan må dåligt hela nästa dag. Det absolut roligaste och för den delen mysigaste är att i goda vänners lag äta gott, dricka gott och sedan plocka fram ett spel. Barnen är med, härjar och leker tills det blir läggdax och somnar med glada minnen från dagen som gått. Synd på kvällens väder, men inget en mysig balkong inte kunde fixa.

Bara mer att älska??

Usch och fy... Igår ställde jag mig på vågen och insåg att semestern gått hårt åt min kroppshydda... 59,9 kg. I och för sig på kvällen och efter maten, men jag var så nära att ta till lipen just i det ögonblicket. Jag som bara förra veckan insåg att jag faktiskt ville ha dessa semesterveckor utan viktkoll och utan dåligt samvete. Hur ska nu det gå till i fortsättningen, kan man undra. 17 augusti är semsterna slut för Dejan och barnen börjar skolan och då kommer man in i de vanliga rutnerna igen och det är tillbaka till veckohandel och matsedlar, motion och koll, men tills dess.... Får helt enkelt njuta i lagom mängder och ha liiite koll. Men visst känns det på kläderna och visst syns det att jag lever semesterns glada dagar... på gott och ont... Kankse få tänka som min älskling... "bara mer att älska", eller??

Hemmasemester

Idag bestämdes det... vi stannar hemma de resterande 2 veckorna. Det blir inget Kroatien och det blir inget annat heller för den delen i nån annan del av världen. Vi var inne på Ticket och hörde oss för och för oss fem, all inklusive på ett lagom bra hotell skulle kosta 33.000,- Bra då vet vi. Vi behöver inte fundera längre och vi behöver inte gå och fundera fram och tillbaka på hur vi ska göra. Det blir Halmstad med omnejd tills barnen börjar skolan och Dejan börjar jobba igen. Så får det bli... och det finns i rättvisans namn en hel del att hitta på här också ju. www.halmstad.se