onsdag 29 juli 2009

Lera och spöken


När jag var barn älskade jag att gegga och kladda. Är inte det var varje barn älskar och bör få göra?? Så blev det i alla fall idag nere på Östra Stranden för de tre bröderna i familjen. Så lyckliga och så geggiga.

I kväll var Dejan, Daniel och Leo och fiskade med Andreas. Pojkarna älskade även det och de gick och la sig supernöjda med dagen. Minstingen somnade han också till slut, när vi sjungit om indianer och ekorrar, när jag skrämt iväg spöket under sängen, när han fått kissa 2 gånger, och druckit både välling och vatten och han hade fått berätta om alla tåg han har och hur de tutar.

Semester - en geografifråga


För att få en känsla av semester lämnade vi idag staden och åkte norrut till Varberg. Strålande solsken och varmt gjorde en härlig dag snäppet ännu bättre. Vi besökte fästningen, gick runt i stan och åt sedan kvällsmat på Harrys innan det bar iväg söderut igen. Precis lagom och det blev ett avbrott i allt Halmstad-varande... Även om Dejan mer och mer börjar fundera på om det inte ändå är Kroatien som gäller när vädret inte ser ut att bli bättre. En aning nervös för att hans semesterväder inte blir bättre än så här om vi väljer att stanna hemma. Måste bestämmas snart, om det skall vara lönt att sticka ner alls, och pengarna - som i och för sig finns - skall ju egentligen gå till ett nytt kök. Ja, vi får se hur det blir...

söndag 26 juli 2009

Halmstad-Båstad-Halmstad

Telefonen ringer... en gång, två gånger, tre gånger.... och jag inser att jag är tvungen att gå upp. Hinner inte innan fjärde signalen och telefonsvararen går igång... Irriterad över att nån stör min nattsömn och att jag inte får sova EN ENDA HEL NATT... skit också... Hinner inte tänka längre än så, för jag ser att klockan är strax över 10.00... 10.03 för att vara exakt, men förutom telefonen som precis väckt mig är huset knäpp tyst, ingen annan är uppe förrän två sekunder senare, då även de blivit väckta av telefonen. Man inser ganska snabbt att man kommit i säng för sent några kvällar för mycket. Måste bli ändring.

Båstads marknad fick besök av familjen Bengtsson-Rancic idag och några andra... tusentals andra. Mycket att se på och mycket man ville köpt. Vi blev 5 påsar naturgodis, rostade mandlar och 2 smultonstänger rikare. Jodå, när semestern är över, ska jag ner i vikt och träna... förbereder mig för fullt, varje dag...

Mamma hade haft en lysande helg och var jätteglad. Mycket sålt och många som tittat. Besök gärna hennes hemsida här.

Det blev sedan en lugn kväll, hela familjen var trötta. Cinderella Man i sängen. Skönt att bara slappa.

Jordgubbar, bananer och pommes


Sovmorgon, åh vad skönt det är. Dessvärre allför lätt att vänja sig vid, så 09,20 kändes som strax efter 05.00 när Isac ville upp och titta på "Prinsessan" på Barnkanalen. Helt ok att gå upp då, men jag hade lätt kunnat sova ett par timmar till. Det blir lätt så när man är uppe länge och sedan vänder lite lätt på dygnets timmar, både vi och barnen. Det blev frukost ute på gården, med sedvanliga tallriken med jordgubbar och banan. GOTT!! Lunch spisades på Burger King (nån måtta på nyttigheterna får det vara :-) ) och eftermiddagen spenderades ute på gården. Till barnen fylldes poolen med 38-gradigt vatten och det lockade även Dejan och Doughlas som även de hoppade i. Många grabbar på en liten yta.

Dejans nya grill invigdes och det blev gårdsgrillning av revben och fläskfilé, efterrätt och snacks. Det sistnämnda fick avnjutas inomhus, eftersom vädergudarna bestämt att bönderna skulle få sitt. Inte mycket att göra.

fredag 24 juli 2009

Tillökning, pärlor och änglar


Ja, man kan nästan tro att det handlar om ett litet mirakel som blivit till och så är det näst intill också. Dejan fick sin efterlängtade grill idag och han är verkligen lycklig. I kväll är han bortbjuden på killkväll, för att ett annat litet mirakel kom till världen den 25 juni och skall firas av gängets pappor, men i morgon kan jag nog sätta vad som helst på att det skall grillas oavsett väder. Att en man kan bli så enormt glad för att han får en grill efter eget val. Lika sanslöst besviken blev han när den gamla gick i graven dessutom samma helg som korgen till fritösen sprack. I hans värld kan han inte fira ytterligare 3,5 veckas semester utan vare sig grill eller fritös. Helt otänkbart. Nu behöver han inte det heller.

"Elin i Lönnerberga" bor på vår gård. Finns bara ett litet ord som passar på denna lilla tulta, 2 år inom kort. Det lilla ordet är "cool". De senaste dagarna har hon kommit på tjusningen med att pilla in små grejer i näsan, så även idag. Skillnaden idag från de andra gångerna var att hennes mamma inte kunde få tag i pärlan som satt för högt upp i näsgången och de fick åka till barnakuten för att få hjälp med detta, lite komiska ingrepp. Till och med sköterskan på Sjukvårdsupplysningen skrattade lite när fick höra om det.









Strax efter lunch idag var jag och en annan av oss fikamammor uppe och satte liljor på ett änglabarns grav. Elias skulle fyllt 3 år idag, men hans familj fick inte ta emot honom levande och har inte fått njuta av hans utvecklingssprång eller påhitt. Man blir varje gång påmind om hur orättvist allting är. Du finns i våra hjärtan Elias.

torsdag 23 juli 2009

Goda grannar


Goda grannar är nog bland det trevligaste man kan ha. Nu under semestern är det otroligt trevligt. Igår satt vi ute, fem familjer, inklusive Dejans systers familj, och pratade, drack, åt snacks och bara existerade. Vi spelade kubb och pratade ännu mer och åt ännu mer snacks och fyllde på våra glas. När det började regna fällde vi upp alla parasoll vi kunde komma åt snabbt och satt fortfarande kvar på gården. När himlen öppnade sig, var det emelltid dax att ge sig inåt och vi samlades inne hos oss. Fem familjer. Såååå mysigt.

måndag 20 juli 2009

Utgångsläge

I morse vägde jag in mig på 58,5 kg. På morgonen innan frukost och utan en tråd på kroppen, som sig bör. Vad kom de kilona ifrån på så rekordkort tid? Det innebär exakt 5,3 kg mer än jag vill. I samma stund som jag ställde mig på vågen, tickade "operation viktnedgång" igång och nu ger jag mig inte förrän dessa förbaskade kilon är borta. Jag skall inte ens ha en dag i veckan som fridag, eftersom jag gång på gång hittar ursäkter för att utöka den fria dagen till två eller tre fria dagar i veckan, vilket inte funkar.

När tillfälle ges är jag ute och går med Zalli, jag simmar och skall på onsdag gå en långrunda med Anita. Jag ska se till att min närmiljö inte ger mig tillfälle att fuska denna gången och när sklan börjar (om 6 veckor) kanske jag är i mål, eller åtminstone är i närheten... Självklart räknar jag inte med att se ut som 18 igen, och det är inget jag vill heller, men att komma i sina kläder hade varit trevligt.

35...oj, jag är 35

Nu skall det äntligen bli av... på riktigt. Har skrivit dagbok i hela mitt liv, som med åren har reducerats till några rader per dag i en femårsdagbok. En sådan rymmer inga tankar, inga funderingar... bara ren fakta om väder och vad vi gjort.

Jag fyllde 35 år igår. (Hipp, hipp) Om sanningen skall fram så är just 35 år en siffra som känns maffig och jag har haft lite omedveten olustkänsla vid tanken att den åldern nu passar in på även mig. 35 liksom... yngre medelåldern, huvaligen...

Jag vaknade ganska sent av att mormor ringde och skulle gratta mig och Leo, min nyblivna 8-åring. En jätteseg och regnig dag och att timmarna på Äventyrslandet inte skulle bli av, fattade jag med en gång. Thomas stekte pannkakor till frukost, helt enligt Leos önskemål och jag åt smörgås i stället. Kan inte böja dagen med pannkakor... Sedan var det på med regnkläder på mig och två av pojkarna och tillsammans med Zalli och flickorna var det utelek i vattenpölar och sandlåda. Roligt!!!


Vi satt och spelade Yatzy när det ringde på dörren. Det var mamma och Anita, som bad mig följa med. Jag fick snabbt byta om och sedan bar det av. Jättenervös blev jag!! Jag blev skjutsad till Tylösand, fick en helkroppsmassage, blev skjutsad till Espresso House för en fika och sedan hem. Jag gick ovetandes uppför trappan här hemma och när jag kommit nästan ända upp var det ett härligt gäng som började sjunga; "Jag mår hon leva... "

En oförglömlig kväll med de allra närmaste och käraste jag har. Allt planerat av min älskling i tre veckor och så många som var involverade. DET är kärlek!!!