Så vansinnigt segt

Nu börjar jag bli så vansinnigt trött på det här.. Jag håller mig till bra mat, jag håller igång, räknar steg, avstår, byter ut och allt annat som hör till. Men det märks ju inte!!! Nu har jag hållt på i tre veckor och står still!! Alltså, hur stor inverkan har inte sköldkörteln på hela mekanismen?? Visst att jag jobbar i motvind, men ÄRLIGT talat..

Tacksam

Jag är så tacksam för att han finns i mitt liv. Jag är så tacksam för att han är den som valt mig att dela sitt liv med. Jag är så tacksam för att han är min bäste vän och för att han är den som jag i alla väder och situationer kan lita på. Jag är så tacksam för att han är min... för evigt.

Isac

Ojojoj, vilken slö dag. Har bara varit nere på ICA och handlat, inget mer. I morgon är det dax att sätta fart igen. Isac skall till tandläkaren. Han var där i våras och totalvägrade att öppna munnen, så därför skall han dit igen. Jag hoppas min lille kan gå med på att visa sina söta små risgryn. Kanske inte det bästa att locka med godis, haha.. Men han har varit utan napp sedan juni så hans tänder har inget tecken på nappanvändande. De är jättefina!!

Ja, han har blivit så stor. Helt blöjfri, dag som natt. Nattorr sedan snart två månader tillbaka. Ingen napp, inga blöjor, vi gör oss av med vagnen till våren. Ja, tiden har gått fort.

Fars dag

Händelserik dag och en härlig helg. Dejan blev firad av oss och fick ett presentkort på Wild West med bokat bord i kväll. Med sig hade han en god vän, som fått samma fars dagspresent av sin familj. Självklart hade vi fruar gaddat ihop oss så de fick ett bort för två och fick äta och dricka gott. Populärt må jag säga!! Härligt!!

Samtidigt läser jag i en blogg jag följer hur detta med att inte få uppleva att fira Fars Dag gör ont och leder till att längtan efter barn känns som tortyr. www.denefterlangtade.blogspot.com
Jag kramar min älskade man och mina underbara barn extra hårt idag.

Tentan klar.

Nu vet jag att jag besitter så mycket mer än vad jag någonsin vågade hoppas på. Nu vet jag att jag i underläge ändå hamnar på fötter. Efter tårar av frustration, tårar av utmattning och sedan tårar av lycka, är nu tentan klar och jag klarade av att skriva på nätterna då pojkarna hade novemberlov, och min man jobbade kväll, utan att sova i kapp. Jag klarade av att skriva två nätter till, då min man var i England och jag inte ens då hade hjälp. Tårarna rann och tagnentbordet glödde.

De som anser att alla läser med ilka villkor på högskolan, ljuger sig blåa - stryk ska de ha. Men jag klarade det, i underläge och jag är såååååå braaaaaa!!!

Det har vänt.

Blodproverna som togs igår visade att mina sköldkörtelvärden har vänt till det bättre. I stället för 12,08 för 4 veckor sedan , visar de nu 8,2. Tjohoo. Men jag känner ju att jag mår bättre, och fingrarna har jag inte sån värk i längre. Jag skall fortsätta med medicin i ca 4 veckor till och sedan skall nya prover tas. Det känns i alla fall bra än så länge. Jag ser fram emot att tycka om livet igen. Solen tittar fram bakom de molnen som skymt min tillvaro ett bra tag. Nu kan jag njuta av den fantastiska familj jag har och jag kan känna glädje i att vara Jenny igen. Underbart!!