Idag hade jag och Isac förmiddagen tillsammans. Jag tänkte det kunde vara bra att få mätt och vägt honom eftersom det var ett tag sedan. När vi parkerat bilen utanför BVC och jag lyft ut honom ur bilen var han väldigt skeptisk. Han är ju inte alls vän med sjukvården efter operationen och efter skärvan i hälen som de skar ut i våras, så han ställde sig på parkeringen och tittade på mig. "Vad ska vi göra här?" jag svarade; "Vi ska se hur lång och hur tung du blivit." Han tittar på mig och säger; "Men jag ÄR lång..." och bara SER att han menar "Kan vi gå nu?" Men det gick jättebra i alla fall. Han fick väga sig själv och meddela siffrorna, som han kan. LÄngden skötte jag och sedan gick vi. Han vinkade till och med till sköterskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar