måndag 25 januari 2010

Tillsammans är vi starka.

Det var ohållbart. Jag kände det och kroppen kände det. Jag ville vara en superwoman, men insåg att det inte är så, vilket var en svår insikt. Ett nederlag. Jag vände mig till min livskamrat och min bäste vän. Tillsammans har vi nu utarbetat en lösning för att jag skall orka och för att familjen skall kunna njuta av varandra så mycket som möjligt. Mitt innersta behåller vi för oss själva, men det är skönt att vi nu kan se fram emot en ljusning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar