Bara funderingar i elfte timmen.

Min egenhändigt skapade nya verkligeht väntar på mig bakom hörnet... jag känner det. Efter hårda studier, efter sena kvällar, efter tidiga mornar, efter gråt, svett och tandagnisslan, efter ilska, efter möjliga och omöjliga känslor likt en berg- och dalbana är jag alldeles strax framme. Jag tycker förvisso om tivolis och olika äventyr, men detta gör jag aldrig om och hade inte gjort det om jag vetat då vad jag vet nu. Tyvärr skall väl sägas. Men å andra sidan vittnar det samtidigt om att jag varit i helvetet och vänt för att jag för en gångs skull såg till MINA intressen. Utan en fantastisk familj, ett stort socialt nät och en helt oersättlig livskamrat, hade det heller aldrig gått.

"Du ska inte tro att du är något" sa någon till mig en gång... Denna kommentar satte sig som ett plåster i mitt undermedvetna och åren efter det fram tills nu har jag mest av allt fokuserat på att visa alla att jag absolut inte tror att jag är något. Jag är ingenting... ingenting alls. Se mig inte, hör mig inte, lägg helst av allt inte märke till mig. Komplimanger har varit jättesvåra att ta till mig, för jag är inget, ingen, inte någon. Helt utanför min kontroll brast allt när min lektor från Högskolan med beröm godkände min lektion och min slutpraktik. Jag var en helt färdig pedagog och det var av hennes absoluta övertygelse att jag kommer bli en helt fantastisk lärare och pedagog... Om en lektor på Högskolan, som anses vara bland de absolut värsta i mannaminne gällande sympatier eller medmänsklighet, kan säga så om mig, då är det ok att tycka att jag ÄR något.

Jag är Jenny, jag är en trebarnsmamma som har varit vid väggen och vänt, men som klarat av att ta en lärarexamen. Jag har tre månader kvar, men jag har klarat 3 år och 3 månader perfekt och det skall jag från och med nu bära med stolthet. Ja, jag ÄR någon och kommer alltid att vara någon. Aldrig någonsin mer kommer någon annan att få tala om för mig vad jag är värd.

Till alla ni som inte tror ni är värda något eller är något betydelsefullt. Ni är fantastiska, ni är oumbärliga och ni är oersättliga. Det finns bara en av var och en av er, ta vara på det.

Kram Jenny