I morgon klockan 9 skall jag, Dejan och Isac upp till 62;ans avdelning på sjukhuset. Isac skall på kontroll för sitt hjärtfel. Han är en pigg liten gosse på nästan 4,5 år, ständigt i upptåg och med skinn på näsan. Det finns inget hos honom som andras hjärtfel, men vi är nervösa både hans pappa och jag. Även om det snart är tre år sedan operationen i Lund, känns det som igår och känslorna kommer tillbaka nu när vi ska upp för kontroll. Att det fortfarande finns ett hål på aortaklaffen är inte bra och det vet vi. Frågan är om det vuxit ihop av sig själv, som är en möjlighet, eller om det tvärtom blivit värre, som för en person som står mig väldigt, väldigt nära. Det är också möjligt, det vet jag ju.
Isac själv är stolt över sitt ärr på bröstet och tycker det är JÄTTEBRA att han har ett stort "I" där eftersom han ju heter Isac, och inte ett "Ö". Lill-älskling... I morgon vet vi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar