
En lång och sinnessjukt behövlig paus från allt som dragit ner mig i det mörka svarta, som bara blev större och större. Fick möjlighet att checka ut från allt jobbigt, fly landet med de jag älskar över allt annat på denna planet och bara leta reda på Jenny, som jag tappat bort någonstans på vägen. Jag hittade henne. Bortom all tröttet, all förtvivlan och all gråt fanns den Jenny jag känner igen och som jag vill vara. Livsglädje, skratt och energi. Den Jenny jag i grund och botten är kom tillbaka och när jag nu står inför sista terminen på Högskolan är jag mer redo än nånsin. Det är dags att börja leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar